8 juli.

Känns fortfarande som om jag lever i en drömm och aldrig riktigt vaknar ut den, jag önskar mer än allt att jag kunde spola tillbaka tiden iaf 1 vecka, kanske jag hade sluppit allt detta då? tänk om allt varit som vanligt.
Dags att inse att det är verklighet, men de gör så ont i hjärtat , går inte beskriva med ord hur det känns att förlora så nära målet, känns som om jag svikit alla i min närhet , inte minst mig själv och hästen .


Tänk om jag hade fått vara hemma, då kanske de aldrig hade hänt?! tänk om det hade kunnat undvikats?
dom tankarna snurrar runt runt i mitt huvud, och de känns som om mitt huvud blir uppätet inifrån.

Men som jag sagt innan så får jag vara glad att han lever, kunde varit värre , de kan de vell alltid?.


som grädde på moset så har jag draigt på mig en förkylning, då blir man ju sådär lagomt lycklig oxå, jippiie!
jag är så trött så trött , men har inte tid att lägga mig ner och sova, måste fixa i stallet och sen promenixa med Bobby och smörja hans ben, laga middag och sedan ev fara till stan och sova hos Jonatan, får se om jag orkar det, är så lååångt^^
sen har jag jobbat sen kl 07,30 i morse till kl 14, så de har varit full rulle hela dagen.

Imorn är jag ledig, även fredag, Lördag kväll kommer Harald och sussie hit och ska umgås med mig och Jonte, blir att äta grillat och förhoppningsvis hitta på ngt skoj, vi brukar styra upp det hela ;P

Föresten, så idag är de dag 2 med min nya abtronic! ska mäta mig idag och sen ska jag mäta mig igen nästa vecka och se om de hänt ngt ;)

NU ska jag börja med middagen, sedan bege mig utåt till hästarna.
höres.


Ge mig evig lycka..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0