Mia Ahlqvist

Idag är dagen då jag igentligen skulle tagit studenten, vara med klassen,skratta och ha roligt, åka skrinda och skrika ut över stan att vi har tagit studenten, supa oss fulla som svin ,vakna upp imorn och inse att "oj,de här var kanske sista gången jag träffade min klass" , Idag hade de varit sista dagen som "barn" i skola, imorn hade första dagen ut i vuxenlivet  börjat.

Var och tittade på Jennifers student idag, såg massa som jag kände, och sedan såg jag min gamla klass, OP.
Jag måste säga att de kändes konstigt att stå där när alla andra sprang ut till sina familjer med ett smile från ena örat till de andra, med mössorna på deras huvuden stod folk och tog imot gåvor och blev fotade med sina familjer.
Jag kände mig bortglömd, och framför allt väldigt ensam.

Jag kunde ha stått där jag med, med en fin vit klänning och ett par fina skor, rosor runt halsen och kramat min familj.
Men de gjorde jag inte, ist hade jag jeans och min adidas tröja med foppatofflorna till, ingen såg mig.

Ikväll ska alla festa och fira in i det sista, själv ska jag sitta hemma ensam , jag har inte ens min Jonatan ikväll, även han ska festa, han frågade inte ens om jag ville följa med. Ist frågade han om jag kunde hämta honom ikväll, han tyckte alltså att jag ska köra 14 mil totalt för att hämta honom full som ett svin ikväll, och jag antar att jag kommer göra det oxå,dum som jag är.

Det här känns faktikst riktigt jobbigt för mig måste jag säga, jag känner mig väldigt tomm, och så otroligt otroligt ensam..
Jag låter säkert som världens Emo, men jag säger som min bästaste sussie sa, alla vi har en liten Emo inom oss.

Trots att jag känner mig såhär, så är jag oxå väldigt stolt över mig själv, och vad jag åstakommit under året 2009.