Mia Ahlqvist

Ja, även dessa stunder dyker ju upp lite titt som tätt, då man funderar över livet.
Vad kommer de bli av mig? och hur ser livet ut om 10 år? har jag barn, vad jobbar jag med?
är jag fortfarande tillsammans med min älskade Jonatan?

Det finns så mkt man skulle vilja få svar på, tänk om man kunde titta och se hur allting ser ut i framtiden!
Inte för att man kanske skulle vilja veta, men. ÅH, allting är så komplicerat :P

Ngt jag just satt och funderade på var, att hästarna är ju mitt liv, de är de bästa jag vet och jag skulle inte kunna tänka mig en vardag utan dom. Jag har börjat satsa mer och mer på travet, och snart står jag här med min licens, och jag har en häst med en otrolig kapacitet om han får hålla ihop som han ska, sen står jag här med en till häst som förändrade mitt liv totalt! Macho, som jag ägt i 6 år , som går som gårdshäst och promenad ridning just nu.
Och som jag sagt många gånger så skulle jag nog aldrig kunna göra mig av med honom, men sen kom tanken!
Jag vill ju satsa , och min stora dröm är att få träna upp en ungäst till en stjärna . Men då man vill satsa måste man ibland offra? , och mer än 2 hästar kan jag inte ha, de blir alldeles för mkt jobb för en som håller på ensam, iaf känner jag det då jag har pojkvän och familj man vill spendera lite tid med, och sen är de otroligt dyrt med hästar oxå.
Så nu till den stora frågan som jag kom fram till ikväll, vem av hästarna skulle jag offra för att satsa och gå vidare?
Håller Bobby ihop så kommer jag att ha honom till den dagen han inte får starta mer, och man blir mer och mer fest vid djuret för varje dag som går. sen Macho är min första "riktiga" häst och han betyder otroligt mkt för mig, men kan inte användas till så mkt + att han trots allt är 14 år nu, alltså ingen ungdom. Bobby är 8 år och har i stort sett hela livet framför sig, och är en otroligt lättsam och formbar häst! som skulle med träning kunna bli vad som hellst.

Så va fan gör man i en sån situation?
 För vissa är de kanske ett enkelt val, man tar den som är yngst och har dom bästa möjligheterna till att bli ngt,
och vissa tycker säkert att jag borde behålla han som kom in i mitt hjärta först och som betytt mest för mig.
Va fan.

En dröm jag oxå har är att kunna leva på mina hästar,men då som jag skrivit innan måste man våga satsa! och inte vara så fjesig jämt, för då skulle de sluta med att man står där med 100 hästar , vilket inte skulle fungera.

Sen vem skulle vilja ha ett 14 årigt varmblod? som blir 18 år då Bobby fyllt 12 och inte får starta mer.
folk har såna jäkla fördomar till varmblod, och varför föstår jag igentligen inte?
De kan vara jävligt fina hästar, och dom går ha till precis vad som hellst!
Ett varmblod kan man nästan få helt gratis, vilket jag tycker är konstigt? jag menar, ett varmblod är vell lika formbart som ett halvblod? vad kan inte en "travare" göra som ett halvblod kan? och endå ligger ett välstammat halvblod på 100 000 spänn, medans ett varmblod kan ligga på 3000 ? rätt sjukt.


Nej fyfan, jag är glad över att jag inte behöver ta några beslut än, för de kan vara ett av de svåraste sakerna man måste genomföra här i livet, särskilt när de har med levande varelser att göra.

Jag älskar mina djur, jag älskar min pojkvän! och såklart min familj.
Men hur fasiken kommer allting se ut om några år?